⚖️ Lag och rätt

1. Enligt regeringsformen ska domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta två andra grundläggande krav. Vilka?

1. Skyndsamhet och effektivitet
2. Saklighet och opartiskhet
3. Öppenhet och insyn
4. Lojalitet och sekretess

Regeringsformen 1 kap. 9 § slår fast att domstolar och förvaltningsmyndigheter ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet - en av rättsstatens grundprinciper. (Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 9 §)

2. Legalitetsprincipen är en av rättsstatens grundpelare inom straffrätten. Vad innebär den?

1. Att domstolen får tillämpa lagen analogt på liknande gärningar som saknar uttryckligt lagstöd
2. Att åklagaren fritt avgör vilket straff som är lämpligt i det enskilda fallet
3. Att ingen får dömas till straff för en gärning som inte var belagd med straff när den begicks
4. Att domstolen får döma till strängare straff om brottet anses särskilt allvarligt

Legalitetsprincipen (nullum crimen sine lege) innebär att ansvar för brott kräver stöd i lag som gällde vid gärningstillfället; varken analogisk tillämpning eller retroaktiv skärpning är tillåten. (Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 10 §; Brottsbalken (1962:700) 1 kap. 1 §)

3. En ny lag skärper straffet för ett visst brott. En person åtalas för att ha begått brottet innan den nya lagen trädde i kraft, men domen meddelas efter lagändringen. Vad gäller?

1. Domstolen får fritt välja den lag som leder till strängast straff för den tilltalade
2. Den strängare lagen får inte tillämpas retroaktivt, men en senare mildare lag tillämpas om den gynnar den tilltalade
3. Den lag som gällde vid gärningstillfället ska tillämpas, oavsett senare lagändringar
4. Den nya lagen ska tillämpas eftersom lagar gäller för tiden efter att de har beslutats

Retroaktiv skärpning av straff är förbjuden, men en lagändring till den tilltalades fördel (mildare lag) ska ändå tillämpas - detta följer av legalitetsprincipen och skyddet mot retroaktiv strafflagstiftning. (Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 10 §; Lag (1964:163) om införande av brottsbalken 5 §)

4. I Sverige stiftar riksdagen lagar och regeringen styr riket. Vem är det som dömer i enskilda rättsfall enligt grundlagen?

1. De oberoende domstolarna
2. Regeringen
3. Riksdagens utskott
4. Länsstyrelserna

Den dömande makten är skild från den lagstiftande och verkställande makten och utövas av oberoende domstolar, vilket är centralt för maktfördelningen i en rättsstat. (Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 8 § och 11 kap. 3 §)

5. En riksdagsledamot är missnöjd med hur en tingsrätt dömt i ett uppmärksammat mål och vill att riksdagen ska instruera domstolen om hur liknande mål ska avgöras i framtiden. Är det tillåtet enligt regeringsformen?

1. Ja, riksdagen kan överpröva domstolens avgörande genom ett riksdagsbeslut
2. Ja, men bara om regeringen godkänner instruktionen först
3. Nej, men regeringen får ge domstolen anvisningar i särskilt uppmärksammade mål
4. Nej, ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall

Domstolarnas självständighet innebär att varken riksdagen eller regeringen får bestämma hur en domstol ska döma eller tillämpa en rättsregel i ett enskilt fall. (Regeringsformen (1974:152) 11 kap. 3 §)

6. Vilket straff är enligt regeringsformen helt förbjudet i Sverige, oavsett om det är fredstid eller krigstid?

1. Fängelse på livstid
2. Dödsstraff
3. Samhällstjänst
4. Villkorlig dom

Regeringsformen förbjuder dödsstraff helt; det får inte förekomma vare sig i fredstid eller krigstid. (Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 4 §)

7. Dödsstraffet i Sverige avskaffades inte vid ett enda tillfälle utan i två steg. Vilket alternativ beskriver det korrekt?

1. Det avskaffades i fredstid 1921 och helt, även i krigstid, 1973
2. Det avskaffades helt på en gång år 1965, i samband med att brottsbalken infördes
3. Det avskaffades först i krigstid och därefter i fredstid några år senare
4. Det avskaffades formellt 1973 men tillämpades i praktiken ända in på 2000-talet

Dödsstraffet togs bort för brott begångna i fredstid 1921 och avskaffades helt, inklusive för krigstid, först 1973 - att blanda ihop detta med brottsbalkens ikraftträdande 1965 är ett vanligt misstag. (Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 4 §; rättshistorisk fakta om dödsstraffets avskaffande)

8. Vilket påstående om Sveriges statschef och principen om likhet inför lagen stämmer enligt regeringsformen?

1. Statschefen kan inte åtalas för sina gärningar, vilket är ett uttryckligt undantag i grundlagen
2. Statschefen är i alla avseenden fullt likställd med andra medborgare inför domstol
3. Statschefen kan åtalas för brott men aldrig dömas till fängelse
4. Statschefen kan åtalas men bara efter beslut av hela riksdagen i plenum

Regeringsformen innehåller ett särskilt undantag som innebär att statschefen inte kan åtalas för sina gärningar - ett medvetet avsteg från den annars generella likheten inför lagen. (Regeringsformen (1974:152) 5 kap. 8 §)

9. Vilken mekanism i regeringsformen bidrar till att skydda domstolarnas oberoende genom att skydda de enskilda domarna?

1. Domare utses genom allmänna val vart fjärde år
2. Domare får omplaceras fritt av regeringen om deras domar möter kritik
3. En ordinarie domare får bara skiljas från sin anställning i vissa särskilt angivna fall
4. Domare måste tillhöra ett politiskt parti för att kunna utses

Domares oavsättlighet - att en ordinarie domare endast får skiljas från sin tjänst i grundlagens uttryckligt angivna fall - är ett skydd för domstolarnas oberoende. (Regeringsformen (1974:152) 11 kap. 7 §)

10. En domstol ska avgöra ett mål och upptäcker att en förordning står i strid med en bestämmelse i grundlagen. Vad ska domstolen göra?

1. Tillämpa förordningen ändå, eftersom den beslutats av regeringen
2. Skicka frågan till riksdagen för avgörande innan målet får avgöras
3. Inte tillämpa förordningen i det målet
4. Tillämpa förordningen men rapportera konflikten till regeringen i efterhand

Genom lagprövningsrätten får domstolar och andra offentliga organ inte tillämpa en föreskrift som strider mot grundlagen. (Regeringsformen (1974:152) 11 kap. 14 §)

11. Vilket av följande påståenden är INTE förenligt med rättsstatens principer om likhet inför lagen och legalitet?

1. Ingen får straffas för en gärning som inte var brottslig när den begicks
2. Lagen ska tillämpas på samma sätt oavsett vem den enskilde är
3. Domstolar ska vara sakliga och opartiska i sin dömande verksamhet
4. En domare kan döma efter sin egen uppfattning om vad som är rättvist, utan stöd i lag

Att döma utan stöd i lag strider mot legalitetsprincipen; de tre övriga alternativen beskriver just kärnan i likhet inför lagen och legalitet. (Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 9 § och 2 kap. 10 §)

12. En journalist begär att få läsa ett beslut som en statlig myndighet fattat i ett ärende. Myndigheten vägrar utan att hänvisa till någon sekretessbestämmelse. Vilken rättsstatlig princip riskerar myndigheten att bryta mot?

1. Legalitetsprincipen, som reglerar vilka gärningar som är straffbara
2. Oskuldspresumtionen, som gäller den som är misstänkt för brott
3. Retroaktivitetsförbudet, som hindrar lagar med tillbakaverkande kraft
4. Offentlighetsprincipen, som ger var och en rätt att ta del av allmänna handlingar

Offentlighetsprincipen ger var och en rätt att ta del av allmänna handlingar om inte sekretess uttryckligen gäller; en vägran utan lagstöd strider mot denna grundläggande rättsstatsprincip. (Tryckfrihetsförordningen (1949:105) 2 kap. 1 §)

13. Vad innebär proportionalitetsprincipen när en myndighet ingriper mot en enskild person?

1. Att ingreppet inte får vara mer omfattande än vad som krävs för att uppnå syftet
2. Att alla ingrepp mot enskilda ska vara lika stränga oavsett situation
3. Att myndigheten fritt får välja den strängaste åtgärd som finns tillgänglig
4. Att endast domstolar, aldrig andra myndigheter, får vidta ingripande åtgärder

Proportionalitetsprincipen är en rättsstatlig grundsats som innebär att en åtgärd mot en enskild ska stå i rimlig proportion till det syfte som ska uppnås och inte vara mer långtgående än nödvändigt. (Förvaltningslagen (2017:900) 5 §; allmän proportionalitetsprincip)

14. Vad innebär oskuldspresumtionen, som gäller som svensk lag genom Europakonventionen?

1. Att den som anklagas för brott alltid har rätt till skadestånd om åtalet ogillas
2. Att var och en som anklagas för brott ska betraktas som oskyldig till dess att skulden lagligen fastställts
3. Att åklagaren måste bevisa den misstänktes oskuld innan rättegången börjar
4. Att en misstänkt person automatiskt frias om förundersökningen tar för lång tid

Enligt Europakonventionen artikel 6.2 ska var och en som blivit anklagad för brott betraktas som oskyldig till dess att skulden lagligen fastställts. (Europakonventionen (EKMR) artikel 6.2, gäller som svensk lag genom lag (1994:1219))

15. Vem har bevisbördan i ett brottmål, det vill säga vem måste bevisa att den tilltalade är skyldig?

1. Åklagaren
2. Den tilltalade själv
3. Målsäganden (brottsoffret)
4. Domstolen, på eget initiativ

Som en följd av oskuldspresumtionen är det åklagaren som ska bevisa den tilltalades skuld, inte den tilltalade som ska bevisa sin oskuld. (Europakonventionen (EKMR) artikel 6.2; Rättegångsbalken (1942:740) 20 kap. 6 §)

16. Vilket beviskrav gäller för att en domstol ska kunna fälla en tilltalad till ansvar för brott?

1. Att det är mer sannolikt att den tilltalade är skyldig än oskyldig
2. Att det finns sannolika skäl som talar för skuld
3. Att skulden är ställd utom rimligt tvivel
4. Att skulden är styrkt genom övervägande sannolikhet

För en fällande dom i brottmål krävs att den tilltalades skuld är ställd utom rimligt tvivel - ett högre beviskrav än de som gäller vid exempelvis häktning eller i tvistemål. (Högsta domstolens praxis, NJA 1980 s. 725)

17. Under en brottsutredning skärps kraven på misstanke mot en person stegvis. Vilken ordning, från lägst till högst grad av misstanke/bevisning, stämmer?

1. Skäligen misstänkt - på sannolika skäl misstänkt - ställt utom rimligt tvivel
2. På sannolika skäl misstänkt - skäligen misstänkt - ställt utom rimligt tvivel
3. Ställt utom rimligt tvivel - skäligen misstänkt - på sannolika skäl misstänkt
4. Skäligen misstänkt - ställt utom rimligt tvivel - på sannolika skäl misstänkt

Misstankegraden skärps stegvis genom processen: från 'skäligen misstänkt', via 'på sannolika skäl misstänkt' (bland annat vid häktning), till att skulden vid en fällande dom ska vara 'ställd utom rimligt tvivel'. (Rättegångsbalken (1942:740) 24 kap.; Högsta domstolens praxis, NJA 1980 s. 725)

18. En person som är misstänkt för ett brott förhörs av polisen. Är personen skyldig att svara på frågor och bidra till utredningen av sin egen eventuella skuld?

1. Ja, den misstänkte är skyldig att svara sanningsenligt på alla frågor
2. Nej, den misstänkte har rätt att tiga och behöver inte medverka till utredningen av sin egen skuld
3. Ja, annars kan personen dömas för att ha försvårat rättsskipningen
4. Nej, men om personen tiger ska domstolen automatiskt frikänna personen

Rätten att tiga (passivitetsrätten) hänger samman med oskuldspresumtionen: ingen är skyldig att bidra till utredningen av sin egen brottslighet, men tystnad leder inte automatiskt till frikännande. (Europakonventionen (EKMR) artikel 6; rätten till en rättvis rättegång)

19. Vem eller vad kan enligt oskuldspresumtionen lagligen fastställa att en anklagad person är skyldig till brott?

1. Polisen, genom att inleda en förundersökning
2. Åklagaren, genom att väcka åtal
3. En domstol, genom en fällande dom
4. Media, genom sin granskning och rapportering

Endast en domstol kan genom en fällande dom lagligen fastställa skuld; att inleda en förundersökning eller väcka åtal innebär bara en misstanke. (Europakonventionen (EKMR) artikel 6.2)

20. Vad är det huvudsakliga syftet med oskuldspresumtionen i en rättsstat?

1. Att förkorta handläggningstiden i brottmål
2. Att ge brottsoffer rätt till skadestånd så snart en anmälan gjorts
3. Att garantera att alla brottsmisstänkta frias om bevisningen är svag
4. Att skydda enskilda från att felaktigt behandlas som skyldiga innan skulden är bevisad

Oskuldspresumtionen skyddar den enskilde mot att staten eller andra behandlar personen som skyldig innan skulden lagligen fastställts av domstol. (Europakonventionen (EKMR) artikel 6.2)

21. En myndighetsföreträdare uttalar sig offentligt om en person som är misstänkt för brott, innan någon rättegång hållits, och säger att personen 'är skyldig'. Vilken rättsprincip riskerar uttalandet att strida mot?

1. Legalitetsprincipen, som gäller vilka gärningar som är straffbara
2. Meddelarfriheten, som skyddar den som lämnar uppgifter till media
3. Objektivitetsprincipen, som endast gäller vid myndighetsbeslut i förvaltningsärenden
4. Oskuldspresumtionen, eftersom skulden inte lagligen fastställts ännu

Ett offentligt uttalande om att en ännu inte dömd person är skyldig strider mot oskuldspresumtionen, som gäller till dess skulden lagligen fastställts av domstol. (Europakonventionen (EKMR) artikel 6.2)

22. I ett brottmål finns bevisning som talar för att den tilltalade kan vara skyldig, men domstolen bedömer att det ändå finns rimligt tvivel om skulden. Vad ska domstolen göra?

1. Fälla den tilltalade, eftersom det finns bevisning som talar för skuld
2. Fria den tilltalade, eftersom beviskravet utom rimligt tvivel inte är uppfyllt
3. Skjuta upp domen till dess den tilltalade kan bevisa sin oskuld
4. Döma till ett lindrigare straff än vad åklagaren yrkat, som en kompromiss

Så länge rimligt tvivel om skulden kvarstår ska den tilltalade frias - en direkt följd av oskuldspresumtionen och det höga beviskravet i brottmål. (Högsta domstolens praxis, NJA 1980 s. 725; Europakonventionen (EKMR) artikel 6.2)

23. Hur gäller Europakonventionens regel om oskuldspresumtion i Sverige?

1. Den gäller som en rekommendation, utan bindande verkan i Sverige
2. Den gäller i mål som rör medborgare i andra EU-länder, men inte i övriga mål
3. Den gäller om den upprepas ordagrant i domstolens dom, annars inte
4. Den gäller som svensk lag, sedan konventionen inkorporerades genom en särskild lag

Europakonventionen gäller som svensk lag genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

24. Vilka tre instanser ingår i de allmänna domstolarna i Sverige, som avgör brottmål och tvistemål?

1. Förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen
2. Tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen
3. Tingsrätt, kammarrätt och Högsta domstolen
4. Förvaltningsrätt, hovrätt och Högsta domstolen

De allmänna domstolarna har tre instanser: tingsrätt (första instans), hovrätt (andra instans) och Högsta domstolen (sista instans). Förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen tillhör i stället de allmänna förvaltningsdomstolarna. (Rättegångsbalken (1942:740); Sveriges Domstolar (domstol.se))

25. Vilken domstol är första instans när ett brottmål eller tvistemål inleds i Sverige?

1. Hovrätten
2. Högsta domstolen
3. Tingsrätten
4. Förvaltningsrätten

Tingsrätten är första instans för brottmål och tvistemål inom de allmänna domstolarna. Hovrätten prövar överklaganden och Högsta domstolen är sista instans. (Rättegångsbalken (1942:740); Sveriges Domstolar (domstol.se))

26. En dom från tingsrätten överklagas. Vilken domstol prövar målet i andra instans?

1. Högsta domstolen
2. Kammarrätten
3. Förvaltningsrätten
4. Hovrätten

Hovrätten är andra instans inom de allmänna domstolarna och prövar överklaganden av tingsrättens domar. (Rättegångsbalken (1942:740))

27. Hur många tingsrätter finns det i Sverige?

1. 48 tingsrätter
2. 6 tingsrätter
3. 12 tingsrätter
4. 4 tingsrätter

Sverige har 48 tingsrätter. Talen 6, 12 och 4 avser i stället antalet hovrätter, förvaltningsrätter respektive kammarrätter. (Sveriges Domstolar (domstol.se))

28. Hur många hovrätter finns det i Sverige?

1. 48 hovrätter
2. 12 hovrätter
3. 6 hovrätter
4. 4 hovrätter

Sverige har 6 hovrätter. Talet 48 avser antalet tingsrätter, 12 avser förvaltningsrätter och 4 avser kammarrätter. (Sveriges Domstolar (domstol.se); Rättegångsbalken 2 kap.)

29. Enligt rättegångsbalken ska Högsta domstolen bestå av lagfarna ledamöter, justitieråd. Vad är det minsta antal justitieråd som ska finnas?

1. 9 justitieråd
2. 12 justitieråd
3. 16 justitieråd
4. 14 justitieråd

Högsta domstolen ska bestå av minst 14 lagfarna justitieråd enligt rättegångsbalken. De övriga talen är näraliggande men felaktiga siffror. (Rättegångsbalken (1942:740) 3 kap. 4 §)

30. En part har fått sitt mål avgjort av hovrätten och vill att Högsta domstolen ska pröva målet på nytt. Vad krävs som huvudregel för att Högsta domstolen ska ta upp målet till prövning?

1. Att motparten samtycker till en ny prövning
2. Att Högsta domstolen beviljar prövningstillstånd
3. Att åklagaren begär resning i målet
4. Att tingsrätten godkänner att målet går vidare

Som huvudregel krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett mål som redan avgjorts av hovrätten. Resning är i stället ett extraordinärt rättsmedel, inte huvudvägen till HD. (Rättegångsbalken (1942:740) 54 kap. 9-10 §§)

31. Enligt regeringsformen är domstolarna självständiga i sitt dömande. Vad innebär det?

1. Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall
2. Riksdagen får ge domstolarna direktiv i mål av särskild vikt för samhället
3. Regeringen får ändra en domstols dom om allmänintresset kräver det
4. Endast Högsta domstolen är oberoende; övriga domstolar lyder under regeringen

Regeringsformen slår fast att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall eller tillämpa en rättsregel. (Regeringsformen (1974:152) 11 kap. 3 §)

32. Riksdagen anser att en tingsrätt har dömt fel i ett uppmärksammat mål och vill besluta att domstolen ska ändra sin dom. Är det möjligt enligt regeringsformen?

1. Ja, om en majoritet i riksdagen röstar för att domen ska ändras
2. Ja, men bara om domen gäller ett brottmål och inte ett tvistemål
3. Nej, domstolarna är självständiga och riksdagen får inte bestämma hur de ska döma
4. Ja, om beslutet fattas inom tre veckor efter att domen meddelats

Domstolarnas självständighet innebär att varken riksdagen eller någon annan myndighet får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall. (Regeringsformen (1974:152) 11 kap. 3 §)

33. Hur är tingsrätten som huvudregel sammansatt när den avgör ett brottmål?

1. Tre lagfarna domare utan nämndemän
2. En lagfaren domare och tre nämndemän
3. En lagfaren domare och en nämndeman
4. Tre lagfarna domare och tre nämndemän

Huvudregeln i tingsrätt vid brottmål är en lagfaren domare tillsammans med tre nämndemän (lekmannadomare). (Rättegångsbalken (1942:740) 1 kap. 3 b §)

34. Vilket av följande påståenden om de allmänna domstolarna i Sverige är INTE korrekt?

1. Tingsrätten är första instans i brottmål och tvistemål
2. Hovrätten prövar överklaganden från tingsrätten
3. Högsta domstolen prövar normalt alla mål utan prövningstillstånd
4. Högsta domstolen är sista instans inom de allmänna domstolarna

Påståendet är felaktigt eftersom Högsta domstolen som huvudregel kräver prövningstillstånd för att ta upp ett mål som redan avgjorts av hovrätten. De övriga påståendena stämmer. (Rättegångsbalken (1942:740) 54 kap. 9-10 §§)

35. Tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen ingår i samma typ av domstolar. Vilken?

1. De allmänna förvaltningsdomstolarna
2. De särskilda specialdomstolarna
3. Hyres- och arrendenämnderna
4. De allmänna domstolarna i Sverige

Tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen är de allmänna domstolarna som avgör brottmål och tvistemål, till skillnad från de allmänna förvaltningsdomstolarna. (Rättegångsbalken (1942:740); Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar)